hittarecept.se
Follow on Bloglovin
0 Läs mer >>
Jag fick något Kent-ryck idag och lyssnar på en massa Kent-låtar. 
 
Det får mig att tänka tillbaka på när min syster var närmaste besatt av Kent, och lyssnade på deras skivor i detta rum jag befinner mig i just nu. 
 
Det känns lite konstigt att vara tillbaka i Olofström igen, att bo hemma hos mina föräldrar igen. Så mycket som krockar. Så många minnen här. Jag har gått i samma promenadspår som jag brukar och som jag gjort i många år, ätit frukost i samma kök som jag gjort i så otroligt många dagar i mitt liv. Det känns så välbekant men ändå ovant och lite konstigt. 
 
Jag var en annan människa när jag bodde här än vad jag är nu.
Jag minns hur jag tänkte och hur mina dagar brukade se ut. Jag är så annorlunda nu, tänker annorlunda. Det är ändå härligt att reflektera över, sådana här upplevelser gör det så tydligt att se hur tiden och erfarenheter formar oss som personer. 
 
Jag tänker också på hur mycket som har hänt detta året. Den 26:e december förra året flyttade jag till Lund. Det var det bästa jag någonsin gjort, jag kände det i hela mitt inre att det var rätt sak att göra, för mig. Och även om det var en stor chansning så visade det sig vara helt rätt. 
 
Den största läxan jag lärt mig detta året är nog att allt inte går att planera, och att jag hellre chansar och riskerar att "förlora" än att backar med känslor av rädsla över att det kommer misslyckas och att jag kommer bli sårad. För om man inte vågar chansa att göra saker man vill göra sårar man bara sig själv ändå i långa loppet. 
 
2014, jag tror jag är redo för dig. Det ska bli ett spännande år, minst sagt. 
 
 

Kent = tidsmaskin

0 Läs mer >>
Något jag värdesätter så otroligt mycket i mitt liv är mina vänner. 
 
Ni förgyller verkligen mitt liv. Mer än så. Jag kan inte ens yttra det i ord.. 
 
Något vi läser mycket inom arbetsterapi är hur den sociala miljön påverkar oss och vårt välbefinnande. 
Det är verkligen så, utan mina vänner hade jag varit halv. 
 
Tidigare har jag varit väldigt dålig på att berätta för mina vänner hur mycket de betyder för mig.
Jag tog liksom dem för givet. 
Men det ska man aldrig göra. 

Har du någonsin tänkt på hur glad du blir när någon ger dig en komplimang? När någon visar dig tacksamhet? Eller bara när du får en spontan kram och en blick som säger "jag ser dig, jag finns här!"
Ibland kan gester säga så mycket mer än ord. 
 
Så jag försöker bli bättre på detta, att inte vara känna uppskattning - utan även att VISA den. 
 
En äkta vän är inte bara med dig i de tider av glädje utan även när livet är lite jobbigare. Alla har går vi igenom olika jobbiga perioder i livet, det är mänskligt.
 
Dikten nedan skrev jag till en kär vän för något år sedan efter att hon stöttat mig när jag gick igenom en sådan jobbig period. 
 
Det klart att jag ska fortsätta framåt. 

Att jag ska se positivt och inte älta.
Jag måste smälta det jag varit med om och se fram emot det som komma skall.

Det klart att jag inte ska ta något för givet och vara tacksam för det jag har.
Men ibland måste jag ha mina stunder av sorg och förtvivlan.
För det är då jag kan uppskatta de fina sakerna i livet, det är då jag ser dem i deras klaraste sken.

Det hjälper mig rätt på vägen varje gång.

Jag måste känna sorg för att känna lycka.
Så var inte rädd min vän, när jag sorgsen är.
Efter tårar kommer skratt.
Det är som ett kretslopp skapat av livet själv.

Du finns där för mig i alla väder, så som jag finns där för dig på samma sätt.
De brukar se på oss som om vi vore ett. Och kanske har de rätt?

Att dela lycka gör oss lyckligare och att dela sorg gör att vi lär oss mer av livets läxor.
Vi är starkare tillsammans min sköna.
Glöm aldrig att känslor ändras och att tiden kan ge andra sken.
Livet är ett kretslopp och det är viktigt att uppskatta alla dess faser för utom dem hade inte du varit du och jag inte varit jag. 

<3 

Vänskap

0 Läs mer >>

Tänkvärt..

0 Läs mer >>

Jag är en väldigt rastlös människa. Det kan vara svårt för mig att sitta still under en hel förmiddag när vi exempelvis har föreläsningar (speciellt om det är något ämne jag inte är så intresserad av). 

Detta i kombination med att jag tänker väldigt mycket gör att jag har få tillfällen i min vardag där jag faktiskt stressar ner och tar det lugnt. Jag kan sitta och kolla på en serie men istället för att verkligen titta på serien svävar jag ofta iväg i tankarna och tänker exempelvis på över hur min kväll kommer se ut, hur jag ska lägga upp träningen, om jag behöver handla osv osv. 

Ibland känner jag att det hade varit skönt att få tyst på dessa tankar över en stund. 

Att bara vara.  

Därför blev jag glad när jag såg när såg att Gerdahallen hade meditation under två timmar idag. 

Att sitta still, i två timmar, tyst och att försöka att inte tänka under tiden. En stor utmaning för mig - men ack så välbehövlig. 

Jag har varit på vägledd meditation tidigare men denna skiljde sig väldigt mycket från mina tidigare erfarenheter av meditation.

Detta slog min direkt när jag gick in i salen och där möttes jag av fem kvinnor som i alla låg och satt i olika ställningar som jag inte trodde var fysiskt möjliga. Jag funderade på om jag skulle vända i dörren och gå till gymmet där mina trygga hantlar befann sig istället. 

Men nej, när jag kommit så här långt ska jag bannemig genomföra det också... 

Så jag gick in, tog en matta och en kudde, satte mig ner och inväntade till att kursen skulle börja. 

Ledaren började med att berätta lite allmänt om meditation och varför det var bra. Hon berättade hur viktigt det är för oss människor att hitta tillfällen i vardagen där vi bar tar det lugnt och att just meditation är ett väldigt bra sätt att göra detta på. Sedan gick hon igenom hur meditationen skulle gå till, vi skulle sitta och ligga i olika ställningar under en viss tid och andas på ett visst sätt. Man skulle säga ett mantra vid inandningen och ett vid utandningen för att försöka koppla bort tankarna och sedan försöka släppa mantrat och försöka att inte tänka i bara tystnad. 

Hon berättade också att själva meditationen sker i mellanrummet mellan en tanke och en annan tanke. 

Då funderade jag på om jag någonsin mediterat.. 

Hur gick det då? 

Först gick det riktig bra, mantrat hjälpte mig att få bort tankarna till en början. 

Tills jag började tänka: "vad betyder detta mantrat, vad är det jag säger just nu? Jag måste googla det när jag kommer hem". "Oh, just det får inte tänka.. Sooo- Hammm. Sooo- Hammm.." "Undra om jag har bananer hemma. Fan, nu somnade min fot.. Oh, just det får inte tänka.. Sooo- Hammm. Sooo- Hammm.." 

Ungefär så fortskred hela meditationen sedan, haha. 

Men samtidigt kan jag inte begära att jag ska bli meditationsproffs på en gång. De få och små stunderna jag faktiskt lyckas att "inte tänka" var riktigt sköna och jag tänkte börja med att lägga ca 10 minuter om dagen meditera och successivt öka det och se hur och vilken effekt jag får utav detta. Spännande. 

I övrigt tänkte jag faktiskt bli bättre på att prova nya saker. 

För vad vet man egentligen om en sak man inte provat?

Fram till man provat det är det bara en förutfattad mening du har. Kanske har någon berättat för dig att stavgång är skittråkigt efter detta har denna inställningen smittats över på dig - "nej, stavgång är inget för mig, jag har hört att det är skittråkigt!". 

BAM - förutfattad mening! Bara för att du har hört att någon annan tycker att det är skittråkigt betyder det inte att DU kommer tycka det! 

Innan jag började gymma kunde jag inte ens tänka mig att jag skulle bli en "gymtjej". Hantlarna skrämde mig (vad ska jag göra med dem, tänk om jag gör fel..?) och skulle jag inte se ut som en bodybuilder så fort jag rörde dem.. ? Idag spenderar jag flera dagar i veckan på gymmet och kan inte tänka mig ett liv utan det, och jag vet att det krävs väldigt mycket träning och tillsyn av kost för att ens kunna börja se ut som en bodybuilder. 
Något jag inte alls trodde var min grej är nu en del av min livvstil och en hobby som jag älskar. 

2014 är året då jag ska försöka prova på så mycket jag bara hinner av det jag alltid velat prova.. och kanske även något jag aldrig velat prova, för fram tills jag provat det är det som sagt bara en förutfattad mening.

Vem vet.. kanske börjar jag år 2015 som golfproffs? ;)

 

Att våga prova nya sa...

0 Läs mer >>
Nu tänker ni kanske "dissa" som i att "dissa någon".
Men det är faktiskt inte det jag menar, haha. 
 
När jag läste till Hälsocoach så var den största kursen i programmet "kommunikologi". Det tog ett tag innan vi i klassen lärde oss uttala namnet korret, haha. Samma sak var det faktiskt med innebörden. Vad är egentligen "kommunikologi"? 
Det finns två innebörder för det:
 
"1. Studier av struktur och dynamik i kommunikation och förändring när all upplevelse och allt beteende är valt, definierat, beskrivet och förstått som kommunikation.

2. Läran om det som är gemensamt i förändrings- och utvecklingsprocesser."

Jag kan inte tala för min fb klass, men dessa definitioner gjorde inte mig mycket klokare. 

Men efter ett tag, och längre in i kursen vi kom.. desto mer förstod jag vilket häftigt ämne det är. 
Det går egentligen ut att ge oss kunskap om hur olika "nycklar" vi kan använda i vår kommunikation för att förändra ett beteende vi exempelvis inte är nöjda med att vi har. 

En "nyckel" som jag har tagit till mig, både när jag coachat människor men även som jag använder själv dagligen är just att "assa" och "dissa".

Detta handlar om känslor.
Att vara i en känsla (vara assad) samt att få distans på sina känslor (att vara dissad). 

Vi tar ett exempel.
Det är morgon. Du har bråttom och är sen. Du tappar telefonen på golvet i samband med att du tar på dig jackan. Det blir en spricka i skärmen. Du skriker "fan" och ett antal andra ord i en liknande bemärkelse. Du kollar klockan, bussen går om tre minuter. Telefonen ringer, det är en familjemedlem som ringer och vill fråga en sak, Du skriker att du inte har tid med detta nu, du är faktiskt sen och din morgon har startat väldigt dåligt. Du lägger på och springer till bussen, du möter inte ens grannens blick på vägen. Du hinner precis på den överfulla bussen och svär tyst för dig själv över allt folk som "är i vägen". Inte allt för sällan kan en sådan dag fortsätta i samma mönster. Arbetsuppgifterna känns extra betungande, du stör dig på att det är en sådn lång kö till kaffemaskinen etc. 

HÄR är du assad i dina känslor. Du är i känslorna och det är det enda du känner. Du låter dem styra över ditt handlande. Du känner irritarion och ilska vilket skapar ännu mer irritation och ilska.
Det blir en ond cirkel. 

Men om vi spolar tillbaka tiden till morgonen igen, och pausar precis vid när du inser att du tappat telefonen och att skärmen är spräckt. Stanna upp. Ta ett andetag. Du känner säkert irritation över det som nyss hände. Men tänk att detta är en känsla, och du har all rätt att KÄNNA denna känsla. Men det är stor skillnad att KÄNNA en känsla och HANDLA utefter den. I samband med att famijemedlemmen ringer, ta nu detta andetag och tänk efter "är det denna personens fel att jag råkade tappa telefonen? Har personen rätt att bli snäst åt bara för att jag råkat ha en dålig morgon?". När du tänker så så dissar du känslan - du får DISTANS till den och handlar inte utefter den längre. 

Detta tankesätt har hjälpt mig oerhört mycket. Innan handlade jag mycket utfrån assade känslor, och det är vid sådana tillfällen onödiga konflikter ofta uppstår. 

Dessa "nycklar" är som alla andra betendeeprocesser just processer som tar tid att ta till sig och börja leva utefter. Jag själv gör fortfarande misstag genom att handla utefter mina assade känslor ibland men jag lär mig mer och mer att stanna upp och tänka efter "okej, just nu så känner jag såhär, men vad händer egentligen när jag handlar utefter dessa känslorna, hur kommer min dag se ut då? Vill jag att min dag ska se ut sådär? Nej, antagligen inte".
Bara för att dagen började dåligt behöver inte dagen fortsätta så eller att man låter det gå ut över andra. Du har all möjlighet i världen att vända spiralen och påverka ditt handlade genom att använda denna nyckel.

Häftigt va?

Att "assa" och "dissa...

0 Läs mer >>

Livet är så himla häftigt. 

Vi glömmer ofta det. Jag tror vi behöver stanna upp mera och reflektera vad vi faktiskt ha åstadkommit för att ha lyckas komma där vi är idag. Det är så vanligt att vi strävar efter det vi har framför oss, vi tänker ofta på vad vi ska göra nästa vecka, nästa månad osv - vilket också är bra i en viss grad, planering och struktur krävs ju för att vardagen ska fungera. 

Men att stanna upp ibland och verkligen se hur och varför man har kommit dit man är idag är så viktigt. Att stanna till och berömma sig själv för att man klarade den tentan eller att man lyckades så bra med sina arbetsuppgifter INNAN man går framåt i planeringen för nästkommande tenta/projekt etc. Jag tror detta är en faktor till varför många känner så stor inre stress idag, man påbörjar ett projekt direkt efter man knappt har avslutat det förra och på vägen glömmer man stanna upp och ge sig själv en klapp på axeln för det man faktiskt ha åstadkommit.

Jag menar - kolla tillbaka till i ditt liv och verkligen reflektera vad du har gjort för att lyckas komma dit du är idag. Du har kanske gjort chansningar, flyttat till en ny stad för ett nytt jobb/utbildning, alla tentor/prov du klarat och arbetsuppgifter du har lärt dig. Alla erfarenheter du har fått på vägen. Och inte minst alla människor du har träffat. Tänk på hur detta har format dig och gjort dig till den människa du är idag. Kan du se vilken häftig väg du vandrat? Du kanske genom en tillfällighet fick ett jobb du inte alls trodde att du ville ha men älskar att jobba med idag? Eller att du haft en stor dröm att jobba inom ett visst yrke och genom flera års slit verkligen jobbar som detta nu? Hur häftigt är inte det - och hur häftig är inte du som lyckats med detta?!

Att tänka på detta, och vara tacksam för det man har lyckats med och de man har runt omrking sig är så viktigt anser jag. Och att berömma sig själv när man lyckas åstadkomma något. 

Jag är en person som tidigare i mitt liv gärna föll i ett tankemönster där jag alltid jämförde mig med andra och tänkte saker som "jag vill också ha det där, jag vill också kunna uppleva det" osv. Om du har detta tankemönster kommer du aldrig bli riktigt lycklig. För i detta tankesätt ser du ner på dig själv och då kommer du aldrig kunna acceptera dig själv som du är. Jag har lärt mig på senare år att istället för att JÄMFÖRA mig med andra så kan man INSPIRERAS. Och då ändras tankesättet till tankar som "oj, kan hon det så kan jag". Ser ni skillnaden på tankarna? 

Detta tankemönster har verkligen format mig till en bättre människa som får mig att få inspiration och motivation med att lyckas med saker i livet istället för att se ner på mig själv i jämförelse med vad andra har lyckats med. Och inte minst den tacksamhet jag har lärt mig att känna efteråt!

Bara lite lördagstankar :)

Att reflektera

0 Läs mer >>

Mitt första inlägg.

Välkommen till min ny...