hittarecept.se
Follow on Bloglovin
0 Läs mer >>
Idag när jag promenerade till gymmet tänkte jag på hur ofta vi människor faktiskt klagar på saker och ting. Speciellt vid denna årstiden "usch vad kallt det är", "fy vad halt det är", "nu är bussen sen igen" är säkert saker du hör folk säga dagligen i din omgivning och risken är stor att du själv yttrar vissa av dessa meningar ofta. Samma sak är det under sommarhalvåret, fast då hör du och yttrar kanske meningar som låter mer som "usch vad varmt det är" eller kanske "typiskt att jag fick min semester när det bara regnar"
 
Visst känns det som om vi LETAR efter saker att klaga på?
De flesta av ovanstående problem går faktiskt att lösa ganska enkelt, ta på dig mer kläder om det är kallt, använd broddar på skorna om det är halt. Lyssna på en bra podd/ljudbok/musik när du väntar på den sena bussen eller varför inte passa på att gå några stationer? (vardagsmotion!). Om det regnar på din semester, ta på dig regnkläder och gå ut ändå, bada i sjön/havet fast det regnar (det är faktiskt riktigt mysigt) eller bjud hem dina vänner på brunch på altanen/balkongen med tända ljus och lyssna på det härliga smattrandet av sommarregn som faller på taket! Vi kan inte ändra på vädret - så varför lägga onödig energi på det? Och vi behöver ju faktiskt inte se själva regnet som något hinder till varför vi inte skulle kunna ha en bra dag!
 
För några år sedan fick jag ett jobb, jag var jätteglad över detta jobb och kom dit med ett leende varje dag. Det kändes coolt att jag började tjäna egna pengar, försörja mig själv och börja spara lite pengar. Jag fick ganska så mycket ansvar på detta arbete vilket jag gillade riktigt mycket. Men varje dag i fikarummet så klagade vissa av mina medarbetade på det ena eller det andra. Lönen var för låg, rasten var för kort, vädret var dåligt, det var för mycket att göra på jobbet, jobbet var tråkigt, varför började de inte plugga innan så de kunde byta jobb och så vidare och så vidare. Jag blev väldigt påverkad av allt detta, på ett negativt sätt. Jag började själv tänka så tillslut. Jag gick inte med ett leende på läpparna till jobbet längre, jag gick dit med en målmedvetenhet om vad som behövde göras för att sedan så fort som möjligt gå hem igen, det roliga med det försvann mer och mer. Jag minns inte riktigt vad som fick mig att vakna upp och se det med andra ögon men en dag såg jag väldigt tydligt att jag hade "blivit som dem". Jag klagade också över jobbet, över lönen och allt annat som jag tidigare varit så glad över. Och jag märkte också hur mycket energi det sög från mig. Glada och spralliga Jonna var inte så glad och sprallig längre. Jag levde mer efter helgen och ledigheten och satt med klumpen i magen varje söndag som jag vet så många andra gör i dagens samhälle och känner igen sig i. 
 
Efter denna insikt visste jag att jag hade två val. Jag kunde vara kvar och nöja mig med situatuionen som den var (alltså att fortsätta klaga men inte göra något åt situationen) eller att faktiskt göra ett aktivt val att förändra/förbättra det jag klagade på! I detta fall så slutade jag på jobbet. Men det behöver man inte alls göra om man är i en liknande situation. Tycker du att din lön är lån och/eller att du har för mycket att göra på för få timmar tillexemel, prata med din chef om det! Om det inte hjälper, kolla på andra jobb. Lägg upp en plan! Du måste aktivit göra ett val, att klaga gör inte att du kommer någon vart. Du spyr bara galla över dig själv och andra vilket rent av bara suger onödig energi från dig och din omgivning! Märker du att dina arbetskamrater/klasskamrater/etc också är i "klagozoonen", prata med dem, förklara hur du känner. Så länge du inte gör en aktiv handling för att förändra det du så gärna klaga på att du vill ha/inte ha/osv kommer det inte att ske någon förändring. DU styr ratten, det är helt upp till dig vilken väg du vill köra på!
 
 
Nu för tiden innan jag börjar klaga på något så försöker jag göra det som en vana att först se orsaken till varför jag vill klaga, sedan att istället försöka se det som en möjlighet och inget hinder och tillslut hitta en lösning eller lösningar på det. 
Som exempelvis så har vi väldigt mycket plugg i skolan denna termin. Jag kan gå runt och klaga på hur mycket det är varje dag, för att sedan exempelvis skjuta upp det och råplugga och såklart klaga en massa precis innan tentan, "fan, måste vi ha allt detta?", "har jag ens nytta till det sen?", "fy vad mycket kurslitteratur det är", "kommer jag hinna med allt detta?".  
Jag kan antingen handla som i exemplet ovan, klaga varje dag, låta det suga negativ energi från mig och sedan stressplugga mellan svärandet i sista veckan. 
 
ELLER kan jag redan nu lägga upp en pluggplan och tänka: "okej, jag har en tenta om fem veckor, hur ska jag lägga upp det så jag lär mig bäst och slipper stressplugga i slutet?" Vi kan säga att jag lägger exempelvis en timme om dagen på detta, gör en tidsplan för vad jag ska vara klar med till olika tidpunkter så jag ligger i fas.
Alltså - (1) orsaken till varför jag ville klaga var att jag hade mycket plugg. Men jag kan istället se plugget som en (2) möjlighet att klara tentan och till att jag lär mig viktiga saker som jag kommer att ha kunskap av i framtiden! (3Lösningen till att det är mycket att plugga på är att jag gör lite varje dag så jag slipper stressplugga i slutet! Ser ni hur tänket och AGERANDET ändrar hur hela situationen blir? Och jag sparar en massa energi och tid på att slippa klaga!
 
 
Detta är ganska viktigt att reflektera över! Hur ser du på din vardag - och hur påverka detta dig?

Hur ser du på din ...

0 Läs mer >>
Som rubiken råder - det går sjukt bra på träningen nu!
 
Jag har formulerat ett träningsschema som jag "testkör" denna vecka. Detta schema har jag formulerat stegvis under flera månaders tid. Jag ville inte stressa med det. Jag har haft svårt att forumlera det tidigare då jag har haft svårt att faktiskt veta vilka mål jag har med min träning. Jag tränar ju främst för det är roligt och det är ju det mest väsentliga. Men jag har varit inne på att tävla i fitness men efter jag besökte fitnessfestivalen här i Lund så insåg jag inte att det är min grej. Det har varit ganska så skönt att sticka till gymmet och köra det jag känner för den dagen, men efter ett tag så har det blivit att jag kört samma övningar gång på gång. Det har blivit tråkigt. Ostrukturerat. Och en aning ofokuserat. 
 
 
Men nu har jag äntligen kunnat knåpa ihop det bästa schemat jag någonsin gjort! Det är fokuserat på basövningar som marklyft och knäböj, inspirerat från crossfit med inslag av cirkelträning och TABATA. Fokus på att bygga starkare ben, core och rygg. Sedan har jag blivit förälskad i spinning! Så det ingår också i schemat. Allt utformat enligt mina mål - som bland annat är att bli starkare, träna mer funktionellt med helkroppsövningar, träna kondition samt att prova fler nya övningar och gruppträningspass! Jag är så pepp inför varje träningspass, det är så KUL. Jag får fjärilar i magen inför varje pass, haha!
 
Detta är ett exempel på hur måndagspasset ser ut, ett riktigt killerpass! Kan knappt gå efteråt, haha!
 
Morgonpromenad till spinningen 06.45 imorse.
 
Jag har även börjat träna främst på morgonen nu! Runt 5-6 på morgonen ringer klockan och jag hoppar in i träningskläderna direkt och tar mig till gymmet. Innan har jag haft svårt att träna innan frukost men nu har jag insett att det nog bara har suttit i huvudet. Innan tänkte jag: "jag har inte ätit frukost" när jag försökte träna innan frukost, och såklart kurrade magen då. Nu tänker jag inte alls på det, sätter bara in musiken i öronen och kör! Inget kurrande och ingen svaghet i kroppen alls, så skönt! Och det bästa är ju den stora frukosten jag får äta efter passet! Att träna på morgonen passar bäst med min vardag just nu, eftermiddagarna går mest åt till plugg och annat då vi går i skolan längre in på eftermiddagarna denna termin. 
 
Såhär ser min frukost ut i princip varje dag, havregrynsgröt med ett ägg, hallon, linfrön, mandelmjölk och massa kanel!
 
Nu ska jag kila in till köket och göra storkok men bland annat sötpotatis, namnman! 
Ha en trevlig torsdag gott folk!

Träningen går grym...

0 Läs mer >>
Hej!
Det var ett tag sedan. Visst är den meningen ganska uttjatad förresten?! 
Men jag har en bra ursäkt, jag har legat i "koffeinbrist-koma"!
 
Jag har under några veckors tid gjort en "avgiftning" från kaffe. Det var både lättare och svårare än vad jag trodde att sluta med koffein. Lättare för att jag inte alls varit speciellt sugen på kaffe, trodde jag skulle sakna smaken av det och känslan jag fick när jag drack det. Svårare för att biverkningarna av att sluta med det direkt var otroligt mycket jobbigare än vad jag trodde. Jag har spenderat DAGAR med att endast ligga i mitt rum med gardinerna nerfällda då jag upplevde den värsta huvudvärken jag någonsin skådat och min kropp kändes som en zoombies, att bara resa sig upp och gå på toaletten var fruktansvärt jobbigt. Som ni säkert förstod så drack jag MYCKET kaffe innan. 
Men nu, nu är det över.. jag är så glad och STOLT över mig själv att jag lyckades sluta! Om ni hade frågat min för ett år sedan så hade jag sagt att detta hade varit omöjligt! 
 
Varför har jag slutat med kaffe då? Många anledningar, främst drack jag så extremt mycket och jag vet om att det inte är bra att överkonsumera det. Och eftersom jag fick så stora och långvariga biverkningar av det när jag slutade med det visar ju bara ännu mera hur dåligt det var för min kropp! Och även fast jag drack kaffe så kände jag mig trött.. visst kände jag mig pigg direkt efteråt men sedan så infann sig tröttheten igen. Eftersom jag drack så mycket så kostade det ju en hel del, och de pengarna kan jag hellre prioritera på annat. Sedan var det ju en stor utmaning för mig, och jag äääälskar utmaningar! Fortfarande sjukt stolt över att jag klarat det, haha! Jag har till och med börjat tycka om te (koffeinfria), det är kanske nu jag börjar bli vuxen?! ;)
HÄR kan ni läsa ett bra blogginlägg om hur kaffe påverkar kroppen.
 
Jag märker faktiskt stor skillnad från när jag slutat med kaffe. Jag känner mig mycket piggare utan det! Träningen går sjukt mkt bättre, har ökat i styrka på samtliga övningar, kaffe verkar ju uttorkande så jag tror att detta kan vara en faktor.. kroppen behöver ju mycket vatten - speciellt vid träning! Mitt humör är jämnare och min mage bättre. Det känns så himla skönt att slippa vara beroende. Kaffet tog faktiskt upp mycket tid av min vardag och kunde till och med vara en stressfaktor då jag kände att jag behövde det efter varje måltid, innan träning osv. 
 
Ännu ett bevis på att allt går bara man vill och har rätt inställning! :)
 
Här fick jag se hur man malde kaffebönor för hand på Bali!

Numera koffeinfri!

0 Läs mer >>
Jag är så lycklig att jag är omringad av så fina människor. 
 
Hade min 24-årsfest igår och den var riktigt lyckad, jag gick runt med ett stort leende hela kvällen! Tack ni alla som kom och tack för alla fina presenter!
 
Idag passar jag på att ta det lugnt innan min muntliga tenta som jag har nästa vecka. Ska bli skönt att få den överstökad. Sedan börjar jag termin tre, sjukt vad tiden går fort.. känns som nollningen inte alls var länge sedan! 
 
Jag vill pausa tiden lite, det känns som om den går alldeles för fort! Jag trivs så bra där jag är nu, det är så häftigt hur man faktiskt kan skapa sig det liv man vill ha genom att bara våga chansa och följa sina drömmar. Jag njuter av varje dag!
 
 
Trevlig söndag på er! 
 

Fina människor

0 Läs mer >>
Denna dikt kan vara bland den finaste jag någonsin läst:
 
"Att vara stark är inte att
aldrig falla,
att alltid veta,
att alltid kunna.

Att vara stark är inte att alltid kunna hoppa högst eller vilja mest.
Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att komma längst eller att alltid lyckas.
Att vara stark är att se livet som det är, att acceptera dess kraft, att ta del av den, att falla till botten, slå sig hårt och komma upp igen.

Att vara stark är att våga hoppas när ens tro är som svagast.

Att vara stark är att se ljus i mörkret och att alltid kämpa för att nå dit."

Att vara stark

0 Läs mer >>
Det var fina blickar jag fick imorse när jag vandrade hem från Emelie och Robin i Emelies pyjamasbyxor. Haha. Jag bjuder på detta graciösa ögonblick. 
 
Jahapp. Så har det varit nyår. Jag vet inte, men jag fick inte riktigt den känslan jag brukar få när jag vid 12-slaget stod i mina kära vänners närvaro och beskådade de smällande raketerna som lyste upp himlen tillsammans med ljudet och doften av hur champangen öppnades i kombination med våra glada tjut.
 
Jag brukar nämligen ägna en stund till att tänka tillbaka på året som gått samtidigt som jag ägnar en del tankar över hur jag vill och hoppas på att det nya ska bli. 
Men detta gjorde jag inte alls igår/inatt. Antagligen för att jag redan har lagt ner en del tankar över det - och då gör det faktiskt inte så mycket. 
 
Jag har det väldigt trevligt igår. God mat och gott umgånge gör verkligen allt.. behöver man mycket mer egentligen?
 
Och då var denna julen över. Det har gått fort. Det har varit mysigt. Jag har skrattat och träffat kära vänner som jag har saknat. Men främst av allt har jag tagit det lugnt, och det kändes verkligen som om jag behövde det. 
Känner mig utvilad och taggad för avsluta denna termin och påbörja min tredje termin! Och inte minst till att komma tillbaka till mina rutiner i Lund igen med träningen etc. 
 
 2014. Det känns bra. 

Nytt år