God morgon fina ni!
För några dagar sedan kom jag hem efter en härlig semester på Teneriffa som jag spenderade med två goda vänner. Jag har perioder i mitt liv där jag skriver mycket dikter. Under 10 veckor har jag haft praktik via skolan, först på psykiatrin och sedan på Helsingborgs lasarett där jag var på stroke/neurologen. Under dessa veckor fick jag se och uppleva mycket och det tar ett tag innan jag kan ta in och processa allt jag varit med om. När jag skriver dikter så hjälper det mig att göra just detta och att se tydligt hur jag tänker. Jag behöver inte tänka vad jag vill eller ska skriva när jag skriver dikter, utan det bara kommer av sig själv. Lite häftigt tycker jag. Under semestern på Teneriffa gick jag ofta ner till stranden för att sätta mig ner och skriva och att bara vara.
Denna dikt skrev jag där nere vars budskap är något jag (och många andra) ständigt behöver påminna sig själva om - att bara vara här och nu.
Det viner i vinden.
Den träffar först mina knän för att sedan snabbt leta sig upp mot mitt ansikte där den stannar för att lekfullt låta mitt hår dansa.
Jag blundar och njuter. I samma stund känner jag solens varma stålar som för en stund gömt sig bakom molnets spets.
Jag andas in med ett djupt andetag.
Med bara ett andetag kan jag förnimma allt jag känner runt omkring mig, och hur det konstrueras i min kropp.
Jag känner doften av havet och stranden som omringar det.
Jag känner stranden mellan tårna och vinden som ständigt påminner om sin tillvaro mot min kropp.
Jag känner hur någonting händer inom mig.
Hur min kropp slappnar av.
Hur axlarna sjunker ner och hur mina andetag blir långsammare, djupare.
Jag öppnar ögonen och beskådar det som omringar mig.
Palmer som viner i vinden, människor som skrattar, barn som leker och havet som susar.
Det känns som om min själ vaknar och att den njuter.
Den tackar mig och jag tackar den.
Äntligen möts vi och är ett.
Vi talar samma språk och jag blir påmind om att detta är livet och att det är just såhär det ska kännas att vara levande.
Lätt, naturligt och med en känsla av kärlek och tacksamhet.
Att bara vara i stunden och att uppleva det som är här och nu.
För det finns ingenting som är mer värdefullt än stunden du befinner dig i just nu.
Låt inte stunden du har just nu förstöras av det som hänt tidigare i ditt liv.
Så som en stressig dag på jobbet eller att du ångrar något du inte hann göra.
Låt inte heller alla stunder ägnas åt tankar på vad som komma skall.
För att njuta av livet och ta del av all dess livskraft behöver du skapa stunder där du bara kan vara där och då.
Genom dessa stunder landar du i det du varit med om och släpper tankar och känslor du inte längre behöver.
Genom att vara i stunden skapar du bättre förutsättningar att hantera och sortera det du i framtiden kommer att vara med om.
Men det mest betydande med att vara i stunden är det fina du ser och upplever just där och då.
Som tacksamheten över att få leva, att få känna de varma känslorna spridas i din bröstkorg när du känner att du älskar och älskas av någon.
Och som jag känner just i skrivande stund – njutfullheten av att sitta på en strand och tacksamheten över att få vara just här och nu och få uppleva denna stund.
Jag andas åter ut ett djupt andetag och förundras över att jag under endast ett andetag kunde känna alla dessa känslor i min kropp och själ.
