hittarecept.se
Follow on Bloglovin
0 Läs mer >>
När jag kom utanför ytterdörren fångade vinden mitt hår, det fick mig att rysa till av dess kyla samtidigt en som en värme spred sig inom mig av känslan av frihet som det gav mig. 

Det var en nygammal känsla som spred sig inom mig. Ungefär som när man träffar en gammal vän som man inte träffat på länge. När man pratar så känns det som förr men på ett sätt så märker man ändå att tiden har förändrats. 
 
Men det är egentligen naturligt. Vi människor förändras mer eller mindre ständigt, speciellt om vi vågar "utsätta" oss för förändringar. Våra mål och vårt sätt att se på saker och ting ändras ofta i samband som vi utvecklas. 
 
Många kompontenter runt omkring mig har förändrats och jag försöker hitta mig själv i allt detta. Jag har varit i liknande situationer tidigare i mitt liv när mycket omrkring mig förändras samtidigt. Jag tycker sådana perioder i livet är utmärkta till att rannsaka sig själv.
Vad vill jag?
Vem vill jag vara?
Hur ska jag göra för att åstadkomma detta?
 
Mina steg tog mig genom den lilla skogen och upp för kullen. Väl där uppe stannade jag och blickade ut över det stora havet. 

Jag tänker tillbaka på de gånger jag känt mig så stark i mig själv så jag riktigt ler med hela min själ. Sedan tänker jag tillbaka på de gånger jag känt mig riktigt svag och skör. Vad har gjort att jag kunnat skifta så på min syn av mig själv?
 
På kullen fick jag äntligen svaret. När jag känt mig svag har min kontakt till mitt inre varit dåligt. Till mina känslor, till mina behov. Jag har istället fokuserat på kraven utifrån, på att prestera, på att "duga" för andra istället för att fokusera på vad jag behöver för att må bra. De yttre kraven hade helt enkelt tagit övertag till den gräns att mina inre känslor och behov inte kunde eller orkade göra sig hörda. 

De perioder i mitt liv där jag har känt mig som starkast har jag till skillnad från de svagare perioderna haft en god kontakt med mitt inre. Jag lyssnade på mig själv. Jag kunde med lätthet lyssna på vilka behov jag hade och var noga med att beröma mig själv för den jag var. Jag respekterade helt enkelt mig själv och de val jag gjorde tog jag alltid hänsyn till min hälsa och vad jag mådde bra och inte bra utav. 
 
 
 Mina steg tog mig ner för kullen till havets svarta vågor. Livet kommer med många lärdomar och idag lärde jag mig en viktig läxa. Saker och ting har börjat landa och i alla mina frågor och jag funnit ett svar som täcker de flesta. Jag har insett hur jag vill fortsätta leva mitt liv från och med nu.
 
Jag vill alltid ha kontakt mig mig själv för det gör mig till den bästa versionen av mig själv <3

Lärdom

0 Läs mer >>
Det känns som om man är mer medveten om varje andetag man tar när det är så här kallt. Det känns i hela kroppen när jag drar in mina andetag. Jag går i rask takt och det knarrar under fötterna när de träffar den snöbelagda vägen. Jag skiftar med att vara närvarande i stunden och att kastas bak i tiden när mina tankar sveper över mig, så som vindpustarna brukar göra då och då här vid havet. 
 
Tankarna kom åter igen och den snöbelagda vinternatten suddades ut från mina ögon som istället fokuserade på de bilder som visas på näthinnan. När jag satt där på bussen med den stora blåa resväskan som inte gick att stänga helt. Tankarna som jag då hade frågade mig ständigt om jag gjorde rätt beslut. Men känslorna i magen lugnade alltid ner mig på något sätt. Första dagen i skolan på Universitetet i Lund. Det känns som en evighet sedan men ändå minns jag det så klart. Ett helt nytt kapitel började för mig där och då. En otrolig resa, där jag har lärt känna fantastiska personer.
 
Åter igen så började jag fokusera på omgivningen runt omkring mig, på de snöbelagda träden på höger sida om mig och trottoaren som var full att fotavtryck i snön från dem som gått för före mig. Jag fortsätter att tänka på den resa jag gjort. På hur jag har utvecklats och lärt mig enormt mycket. Det har inte alltid varit guld och gröna skogar utan dessa tre år har varit lite som en berg- och dalbana. Men jag är tacksam, för att jag har fått slita, för allt jag åstadkommit. Det har gjort mig till den jag är idag. Jag är stolt över mig själv för min prestation i skolan under dessa tre år, de har gått över min förväntan. Men det är kanske inte så svårt när man älskar det man pluggat till? Vår examensdag den 15 januari 2016 kändes så långt fram, när vi för tre år sedan satt där i klassrummet den första dagen. Jag minns att jag funderade på vem jag skulle vara den där dagen tre år senare, hur mitt liv hade förändrats.
 
 
Jag stannar tvärt och kollar runt omkring mig. Jag är snart framme vid vår lägenhet nu och ser hur den stjärnklara himlen som speglas i dess nattsvarta vatten. Jag tänker tillbaka till den där första dagen igen och ser alla händelser, vägar och val som har lett mig hit från den dagen. Aldrig skulle jag tro att det skulle leda mig till här jag är idag.
 
Ett nytt kapitel börjar i mitt liv imorgon. Det känns fortfarande lite overkligt att mitt liv kommer förändras så mycket från en dag till en annan. Men jag välkomnar det med öppna armar. Livet är en häftig resa och jag tror starkt på att det blir vad man gör det till. 
 

Nytt kapitel