Tänker.
Första dagen på veckan. Det är i början av september och jag huttrar till åt kylan i rummet. Tänker att det börjar bli höst. Sommaren börjar släppa efter nu.
Det är en sådan dag som jag mest känner för att vara ensam. Jag stänger stundtals min dörr på jobbet även när jag inte har patient. Jag är mer tyst på fikan och lunchen. Låter min bok fånga min uppmärksamhet när jag sitter i fikarummet. Ser ingen annan, lägger inte märke till vem som går in eller ut.
Sätter mig i rummet och skriver jouralanteckningar. Kollar ibland ut och ser folk passerar på gatan. Undrar vart de är på väg. Vilka de är. Vad de drömmer om. Om de är lyckliga. Man kan se ganska så tydligt hur en person mår genom att se hur de går och rör sig.
Ser en äldre kvinna med rött glansigt hår och rynkig hud som liksom glimmar. Hon går på ett smidigt sätt av cykeln vid blomsteraffären och ta en bunt med färgglada roser i handen. Hon luktar på dem, ler och går in. Jag tänker att hon ser lycklig ut.
Ser två byggarbetare lägga om fasaden på en gammal lägenhet. De ser trötta ut. Glimmar liksom inte på samma sätt. Jag hör inte genom väggarna, men de verkar inte prata alls med varandra. De har båda något krökta ryggar och liksom släpar benen fram när de går. Undrar om de är lyckliga - eller om de bara har en dålig dag.
Tänker på mig själv. Att jag de flesta dagar är väldigt social och har mycket energi. Tänker att det är stor skillnad från idag, när jag är tyst och tankespridd. Tänker det är bra att lyssna på kroppen och på hur dagsformen är. Tänker på hur viktigt det är att lyssna på sin sinnesstämning och inte låtas vara "som vanligt". Tänker att jag lärt mig det med tiden.
Trots att jag känner mig något mer energilös idag så påpekade en patient att hon ser stor skillnad på mig nu från när hon träffade mig för ett år sedan. Hon sa att jag var mer rakryggad och lyser. Att jag såg ut att veta vem jag var. Jag log och sa "tack". Log hela vägen hem. Tänker på att min grund förändrats, blivit starkare, säkrare.
Tänker på att en nyckel till lycka måste vara att lyssna på sig sjäv. Att vara lyhörd till sina egna känslor och viljor. Att våga följa de drömmar och mål man har. Tänker på hur bra det känns när jag skriver. Tänker att jag växer på insidan efter varje ord jag skriver.
Tänker på att olycklighet ofta kommer när man inte lyssnar på sig själv. När man ger mer än man får. När man gör saker man inte vill. När man inte tror på sig själv.
Tänker på att olycklighet ofta kommer när man inte lyssnar på sig själv. När man ger mer än man får. När man gör saker man inte vill. När man inte tror på sig själv.
Vi har möte på jobbet. Pratar om hur många akuttider som går åt till de med psykisk ohälsa. Åt sjukskrivningar. Ångest. Stress. Att det kryper ner i åldrarna. Hur ska vi hinna med alla? Jag känner en klump i magen. En oro. Hur kommer det se ut om 5 år? Om 10 år? Om jag får barn, kommer de också hamna där? I väntrummet hos doktorn? Få seratonin utskrivet?
Jag tänker att samhället är sjukt. Det är samhället som är sjukt, inte vi som är sjuka. Det är samhället som gör oss sjuka med alla den press det lägger på oss. Tänker att det viktigaste jag kan göra som individ är att bygga en stark grund. Att lyssna på mig själv. Att våga prova nya saker och utvecklas, att våga säga nej till när jag inte har energi till det. Att våga vara den skämtsamma energifyllda Jonna när jag känner för det och dem mer tysta tankespridda Jonna när min kropp och sinne kräver det. Att lära mig lyssna på sin kropp och sitt sinne och följa det man känner. Tänker att jag kommit en bra bit på vägen.
Jag tänker att samhället är sjukt. Det är samhället som är sjukt, inte vi som är sjuka. Det är samhället som gör oss sjuka med alla den press det lägger på oss. Tänker att det viktigaste jag kan göra som individ är att bygga en stark grund. Att lyssna på mig själv. Att våga prova nya saker och utvecklas, att våga säga nej till när jag inte har energi till det. Att våga vara den skämtsamma energifyllda Jonna när jag känner för det och dem mer tysta tankespridda Jonna när min kropp och sinne kräver det. Att lära mig lyssna på sin kropp och sitt sinne och följa det man känner. Tänker att jag kommit en bra bit på vägen.