Inspiration
Det är otaliga gånger jag har loggat in här och försökt fylla den via rutan under "skriv inlägg". Vissa gånger har rutan lämnats helt tom, andra tillfällen har några få ord skrivits medan jag vissa gånger till och med har jag skrivit ett halvt blogginlägg. Men hur lite eller mycket det än har varit så har det raderats för det bara känts som tomma ord..
Sedan när har det varit svårt för mig att skriva inifrån mig själv?
Sedan när har det varit svårt för mig att skriva inifrån mig själv?
Det har snarare varit tvärtom, att det som känns inom mig alltid kämpat för att få komma ut, det har krypit i hela kroppen av iver och fingrarna har alltid rört sig av sig själv, som rinnande vatten.
Under några månaders tid så har det blivit allt svårare att ens tänka på vilken känsla jag upplevde när jag skrev, mitt skrivande har varit obefintligt, jag har känt mig mer eller mindre tom eftersom det är en sådan stor del av mig själv. Det är genom mitt skrivande jag hämtar kraft, inspiration och lär känna mig själv.
Det är först idag jag kom på varför. Varför jag inte kan skriva längre. Min inspiration är borta. Puts väck.
Det är först idag jag kom på varför. Varför jag inte kan skriva längre. Min inspiration är borta. Puts väck.
Jag tänkte tillbaka på hur mitt liv såg ut för några år sedan. Morgonpromenader i skogen, långa promenader i kvällssolen. Mitt block i knät, bryggan under mig och trädens spegelbild i sjöns vattenyta. Känslan av att tiden inte fanns, bara nuet. Härliga, djupa andetag och ljudet av fågelkvitter. Så vackert.
Min fritid är idag begränsad på grund av bussbyten och långa pendlingstider, allt har en tid som måste hållas, det är svårt att vara i nuet när man vet att inom en snar framtid ska vara på en plats en speciell tid. Inget i strukturen får ändrats för allt påverkar varannat. De vackra rådjuren i gläntan har byts ut mot bilar. Mina ben till busshjul som jag inte längre kan styra, inte påverka. Tiden på kvällen är knapp, träningen prioriteras då den är viktig för mig så det bli i princip träning- mat - sova varje vardagskväll. Jag saknar mina promenader. Min tid som försvann. Mina djupa andetag. Min passion när jag höll en penna och de ord som mitt inre belyste mig med.
Min inspiration är naturen, min egentid och känslan av att vara i nuet.
Min fritid är idag begränsad på grund av bussbyten och långa pendlingstider, allt har en tid som måste hållas, det är svårt att vara i nuet när man vet att inom en snar framtid ska vara på en plats en speciell tid. Inget i strukturen får ändrats för allt påverkar varannat. De vackra rådjuren i gläntan har byts ut mot bilar. Mina ben till busshjul som jag inte längre kan styra, inte påverka. Tiden på kvällen är knapp, träningen prioriteras då den är viktig för mig så det bli i princip träning- mat - sova varje vardagskväll. Jag saknar mina promenader. Min tid som försvann. Mina djupa andetag. Min passion när jag höll en penna och de ord som mitt inre belyste mig med.
Min inspiration är naturen, min egentid och känslan av att vara i nuet.
Först nu förstår jag det. Det är ju min inspiration som föder mitt skrivande. Den viktiga delen av mig själv, min passion, mina svar på mina mångtaliga frågor. Min härliga kraft inifrån mig själv, som gör mig till Jonna. Där jag känner mig själv och känner igen mig själv.
Mitt största och viktigaste mål är just nu att få tillbaka min inspiraton igen. Den stora frågan är inte längre vad som är viktigt för MIG, det har jag precis kommit i underfund med.
Fokus kommer istället ligga på vad jag kan ändra i min vardag som gör att jag får ta del av naturen igen, vara i nuet och få mer egentid igen. Och känner redan att min känsla av tomhet inom mig minskar, för nu vet jag precis vad jag ska sträva mot och vad som egentligen är viktigt.
Fokus kommer istället ligga på vad jag kan ändra i min vardag som gör att jag får ta del av naturen igen, vara i nuet och få mer egentid igen. Och känner redan att min känsla av tomhet inom mig minskar, för nu vet jag precis vad jag ska sträva mot och vad som egentligen är viktigt.
