hittarecept.se
Follow on Bloglovin

Livets resa

Jag åker ner för rulltrappan på Malmö station. Klockan är 23.13. Onsdag kväll. 
Ibland får jag som blixtar av minnen i mitt huvud. Från förr. Från saker jag varit med om. Situationer som har etsat sig fast i mitt minne.
Händelser.
Upplevelser.
Personer. 
 
Det händer nästan bara då jag känner att en förändring ska ske i mitt liv. 
När jag byter kapitel. 

Jag känner att det närmar sig. Förändringen. 
Om ett halvår är jag ingen student längre. 
Jag tar examen. 

Mina dagar kommer präglas av andra rutiner. Nya människor. Annorlunda miljöer. 
Andra förutsättningar. 
 
Jag ser i ögonvrån att en person åker förbi mig i rulltrappan som går uppåt.
Brunt hår, grön scarf och ledsna ögon. 
I vanliga fall hade jag nog funderat en stund över varför hon såg så ledsen ut. 
Men nu var istället mitt huvud upptaget av att fyllas av minnesblixtar. 
 
Egentligen är det inga klara bilder. Inte som sådana som man ser på en film eller i ett album. 
Det är flera olika dimensioner av känslor och jag undrar hur jag egentligen har förmåga att känna så mycket olika saker på en gång. 
 När vi ror båten på sjön. Solen fångar skogens skönhet och får näckrosorna att se ännu vackrare ut i vattnet. 
Att känna mina små barnfötter springa över gräset i mormor och morfars trädgård. 
Ditt skatt när vi alltid lekte i skogen. 
Lågstadiets speciella doft och hur bra jag kunde se ut på kullen vid bänken där jag satt. 
Högstadiets långa korridorer och min längtan bort från dem. 
Lyckan av att finna vänner som fick mig att växa. 
 
 
Sorgen att det jag satsade och trodde på rasade. Lyckan när jag fick reda på att det finns mycket mer. 

Möjligheter. 
Erfarenheter. 
Upplevelser. 
Människor. 
 
Bara jag vågade. 
.. och jag vågade. 

Jag gjorde det. 
Nu står jag här. 
Nära mållinjen. 

Jag står på perrongen. 
Fast det är juni så är det ganska så kallt. 
Jag knäpper jeansjackan och ser mig omkring. 
På paret som ser ganska så trötta ut, de längar nog efter att komma hem. 
På killen men svart skinnjacka som står lutad mot en pelare och det ser ut som om hans tankar är i en annan värld. 
På mannen som sitter på bänkan med sina två hundar. 
 
Alla är vi påväg från ett ställe till ett annat. 
Det får mig att tänka på att livet är en resa. Vi tar oss alltid från en plats till en annan. Kanske var inte just den hållplatsen det vi tänkte oss när vi bestämde oss att vi skulle resa dit. Kanske kom det upp hinder under resans gång som gjorde att den tog mycket längre tid än vad du trodde från början. Kanske träffar du någon under resans gång som du reser med i ett tag för ni ska mot samma riktning, mot samma mål. Kanske ändras ditt eller den andra personens riktning efter ett tag, och någon av er hoppar av för att åka mot nya mål. 
När man kollar ut under resans gång så kan man se hur livet förändrar sig under resan.
 
 
Beroende på vart du ska.
Beroende på din syn på dig själv och på andra i din omgivning. 
På vad du brinner och kämpar för. 
På yttre förutsättningar
.. och hur du hanterar dem. 
 
Uppförsbackar och nedförsbackar.
Sol och regn.
Åska, blåst och snö.
Kyla och värme.  
Ljus och mörker. 

Jag tror det kallas livet. 
 

Tåget kommer. Det är dags att fortsätta vår resa. 
Alla mot olika mål. 
hittarecept.se

Kommentera här: