helhet.blogg.se

Går till hamnen. 
Andas. 
Kollar ut över havet. 

Säger inget. 

Tänker inget. 

Bara känner. 

Är här. Just nu.

Känner att jag är i något slags mellanläge. 
Att jag är mellan blad som håller på att vändas. 
Har så svårt att skriva när jag befinner mig i detta läge. 
Saker och ting har inte riktigt landat ännu.

Inte smält in. 
Allt brukar komma så fort bladet än vänt och jag har något att se tillbaka på. 

Men nu känner jag att det ändå är något som behöver komma ut.
Kanske behöver jag skriva detta för att vända blad?

Vänder mig om och ser på det som nu är vårt hem. 

Känner något konstigt i kroppen när jag kollar på det. 

För att ha ett hem är ingen självklarhet.
Det har inte känts som om jag har haft ett hem på flera år. 
Jag har bott i rum som inte är mina och med möbler som är andras. 
Jag har vetat att jag bara ska bo där i en viss tid, och därför bott där fysiskt men inte mentalt. 

Men här, här kan jag slå mig ner mentalt.

Det känns så ovant, som någon ny plats som precis upptäckts där inom mig. 

Jag känner inte igen känslan. Den är stor och jag får ta in den i etapper för att förstå. 

Detta är något jag har sett fram emot så länge jag kan minnas. 
Att inte ha någon stadig grund att stå på har tagit så mycket energi från mig och det har nästan blivit en del av mig. 

Men att stå här och se detta, att ta in det en bit i taget gör att jag börjar förstå att det är verklighet. 

För många är det kanske bara en lägenhet.