Omgivningens okunskap om IBS
Jag kommer ihåg när jag var liten och gick på mellanstadiet. Då fanns det aldrig någon laktosfri mjölk till skolmaten eller något laktosfritt smör som man kunde bre på smörgåsen. Aldrig var det någon av läkarna jag gick till som sade något om IBS.
Jag fick dock höra många andra uttryck som "mjölkmage", "stressmage" och liknande. "Stressa mindre så blir det bättre" brukade jag få höra.
Aldrig var det någon som riktigt förstod varför jag var tvungen att vara hemma så ofta från skolan i perioder, eller varför jag så ofta tackade nej till att följa med och leka.
"Lite magont kan väl inte vara så farligt?"
"Kan du inte ta en tablett?"
Jag fick dock höra många andra uttryck som "mjölkmage", "stressmage" och liknande. "Stressa mindre så blir det bättre" brukade jag få höra.
Aldrig var det någon som riktigt förstod varför jag var tvungen att vara hemma så ofta från skolan i perioder, eller varför jag så ofta tackade nej till att följa med och leka.
"Lite magont kan väl inte vara så farligt?"
"Kan du inte ta en tablett?"
Omgivningens okunskap om IBS är stor. Och därav råder det också en stor oförståelse.
Många vet inte hur jobbigt det kan vara. Att det för många tar en stor mängd energi att tänka ut om de kan följa med på saker och ting för de vet inte om det finns en toalett i närheten. Långa resor. Sociala tillställningar. Bröllop (tänkt om man måste gå mitt i vigslen?!) Att äta ute. Bussresor på bussar utan toaletter. Att bli bjuden på mat som man inte tål (inte vill väl jag vara taskig och säga nej när de lagat detta till mig?!)
Många blir ledsna. Varför kan man inte äta det som andra gör? Hur kan ett äpple göra en så dålig?! Hur kan lite lök i köttfärsen orsaka detta?
Är det värt det?
Nej, aldrig.
Tyvärr.
Det har tagit mig ett tag att förstå det. "Lite marabou kan väl inte skada..?"
Jo, det skadar alltid.
Det gör ont. Det tar energi.
Det är aldrig värt det.
Kramperna. Smärtan. Kallsvettningarna. Och efteråt, tröttheten, den otroliga energilösheten som får en att undra om man inte är över hundra år.
Ni med IBS vet ju allt detta, även om det finns flera olika varianter av IBS så känner ni nog igen er mer eller mindre. Detta inlägg är inte till er, det är mer inriktat till vår omgivning. Inte för att de ska tycka synd om oss. Utan att de ska förstå!
Jag hittade denna videofilm idag som jag tycker alla borde se!
Det är bra att det sprids mer och mer information om IBS för detta skapar mer medvetenhet och med det ökar förståelsen!
Kommentarer:
2
Charlotta:
Jättebra inlägg, väldigt viktigt att belysa detta då jag tror alla med ibs upplever just det du beskriver!
Svar:
talandeord.blogg.se
skriven
Jag tror det är som med många andra kroniska sjukdomar att de som har turen att inte uppleva det själv har extremt svårt att förstå och kunna sätta sig in i det. Så det är bra som sagt att infon sprids, också att det kanske hjälper till att få det lite mindre tabu med vissa saker.