Jag har försökt skriva ett inlägg här flera gånger, men det har alltid slutat med att jag har suddat ut det igen. Bokstav för bokstav och ord för ord.
Livet känns så oförsägbart ibland. Jag gillar när jag vet vad som väntar mig, vad som finns bakom varje kurva. Även om jag inte kan se vad som finns där gillar jag ändå att jag oftast kan känna på mig vad som komma skall.
Just nu känns det inte livet som en härlig raksträcka med ett härligt flyt.
Just nu känns det som om det är många kurvor och att jag inte har en aning om vad som finns bakom dem eller vad som väntar mig..
Jag har observerat folk i min omgivning och jag ser att det inte bara är jag som upplever det så.
Alla gör vi det ibland, ibland är bara livet oförsägbart och lite svängigt.
Jag gillade rutinerna som fanns när man gick på högstadiet och gymnasiet. Man levde inom vissa trygga ramar och dagarna flöt på, man behövde inte tänka så mycket utan det mesta fanns serverat.
Nu är det så många beslut man ska ta. Och varje beslut och handling man gör får konsekvenser - både bra och dåliga.
Det här med att bli vuxen är läskigt.
För några år sedan så var jag ganska så säker på hur mitt liv skulle se ut just nu. Det känns väldigt konstigt att gå från ett lugnt samboliv till att flytta till Lund och studera. Jag är van vid att vara noga och ta tid på mig med att planera mina val här i livet, men detta beslutet tog jag snabbt. Jag visste knappt vilken utbildning jag skulle börja på men jag gjorde en chansning, vilket är väldigt olikt mig..
Mitt liv har förändrats totalt på ett år och det är läskigt och riktigt häftigt på samma gång. Det ger mig hopp om att jag kan ta mig vart jag vill i framtiden - bara jag tror på mig själv. När jag vet att jag vill ha något så kämpar jag verkligen för det med allt jag har, vilket kan vara både bra och dåligt beroende på hur jag tar mig till målet. Men det är också läskigt för jag är så rädd för att förlora det jag har och det jag har byggt upp.
Livet är ju ständigt i förändring. Och vi förändras med det.
Jag är ganska så bra på att älta. Och att tänka för mycket.
Men jag har märkt hur mycket det kan påverka hur man känner sig idag, Jag kan inte ändra det som har hänt.
Men istället kan jag ta lärdom av det. Vad har jag gjort bra? Och vad har jag gjort dåligt? Det är bra att minnas allt man har gjort bra när man tänker tillbaka. Det är nämligen ofta vi bara tänker på det vi gjort dåligt, och identifierar oss med det, ältar och ältar och mår sämre och sämre ju mer man tänker på det. Ju mer vi tänker på det negativa, ju mer negativa saker tar vi till oss. Samma sak gäller det positiva. Ju mer positivt vi tänker, ju mer positiva saker tar vi till oss.
Vi tar ett exempel.
Du försov dig, är sen till jobbet.. du panikstressar dig ur sängen och slänger på första bästa klädersplagg. På vägen till bussen spiller du kaffe på din vita tröja. När du kommer ut regnar det, och du har inget paraply. Du har en stressig dag på jobbet och på vägen hem ska du sväga inom affären och handla. Där ser du en gammal klasskompis i kön. Du är trött och stressad och vill helst inte prata med någon, du vill hem så fort som möjligt. Du säger snabbt "hej" och förklarar att du är stressad och måste hem snart, ni bestämmer att ni ska träffas en dag men bestämmer inte vilken. När du går ut ur affären med händerna fulla av kassar vet du innerst inne att den träffen kommer rinna ut sanden.
Visst har vi alla haft sådana dagar...?
Men om du stället börjar en dag med en lång mysig frukost framför morgontidningen och njuter av solen som strålar genom ditt fönster. Du tar en härlig promenad till ditt jobb där chefen under dagaen berömmer dig för hur bra du sköter dina arbetsuppgifter. Det råder en härlig stämning mellan dig och dina arbetskollergor, ni småskämtar lite och du trivs i miljön. På vägen hem från jobbet svänger du inom affären och träffar en gammal klasskompis. Du blir jätteglad över att se henne/honom och ni bestämmer er att ta en fika nästa vecka för att ta igen tid då det var så länge seda ni träffades.
Jag har börjat förstå mer och mer att vi väljer dessa dagar. Vi väljer inte helt över hur de ser ut, alla försover vi oss och glömmer paraply när det regnar. Men det vi däremot bestämmer är hur vi hanterar det är med om och hur mycket vi låter det påverka oss.
Vi gör alla misstag. Men av de misstagen kan vi göra två val.
Antingen lär vi oss av dem och tänker tillbaka på hur vi ska göra nästa gång för att det inte ska hända igen. Om det gäller något så enkelt som en försovning kan vi snabbt lösa det med att exempelvis ställa två väckarklockor. Det andra valet är att vi ältar saker och ting och därmed trycker ner oss själva.
Jag har tänkt ganska så mycket på varför vi alla ofta gör om misstag. Varför gör vi något vi vet inte är bra för oss själva - varför sätter vi oss i samma situation igen?
Jag tror att detta samband har mycket att göra med vilka förväntningar vi har på oss själva. Tänk en elitidrottare, vilka höga förväntingar de har av sin tränare, sin familj och kanske av hela svenska folket. Elitidrottaren vet att det är många som tror på honom/henne vilket också är en förutsättning till att han/hon tror på sig själv. "Wow, de tror verkligen på mig, jag ska bannemig klara detta!!". Detta tankesättet ger idrottaren energi att träna, äta och fokusera för att uppnå det resultat han/hon vill.
Samma sak är det med negativa förväntningar. De kan komma utifrån och/eller inifrån dig själv. "Shit, nu har jag misslyckats igen.. det är ju ingen mening att jag försöker mer nästa gång.. det kommer ju gå lika illa igen." Vi ger upp helt enkelt. Kanske tror vi inte att vi är värda mer än så. Om vi förlorar självförtroendet inom ett område är det tyvärr lätt hänt att vi förlorar det inom flera områden. Det blir en negativ spiral, som en domino-effekt.
Jag har lärt mig att ju mer jag fokuserar på de bra bitarna jag gjort, desto starkare känner jag mig inombords. Tillexempel så märker jag stor skillnad om jag tänker på redovisningen jag gjorde för mitt projektarbete i trean som gick grymt bra innan jag ska göra en redovisning idag - än om jag tänker på en annan redovisning jag gjort dålig. Om jag tänker på den redovsningen som gick bra så känner jag att"jag klarar detta, jag har ju gjort det förut", medan om jag tänker på den dåliga istället känner "fan, det gick ju skit sist - och det lär göra det igen..".
Vi blir så grymt påverkade av hur och vad vi tänker om oss själva.
Jag skev nog denna text främst för mig själv, detta är nämligen något jag känner att jag behöver påminna mig om ofta. Men om det är någon som blir lite inspirerad av detta så är det blir jag mer än glad!
