hittarecept.se
Follow on Bloglovin

Relationen till sig själv

Relationen till sig själv är den viktigaste relationen du kan ha. 
Att lära känna sig själv har tagit tid har jag kommit i underfund med, iallafall för mig. 
Jag kan vara min bästa vän och min värsta ovän. 
 
För några år sedan så tyckte jag att jag kände mig själv ganska så bra. Men sedan hände så mycket runt omkring mig och i mig att jag delvis tappade kontakten med mig själv.
 
Vem var jag egentligen?
Vad ville jag?
 
Mina rutiner runt omkring mig ändrades mycket på tre år då jag flyttade ofta, och när jag precis vant mig vid den nya miljön så ändrades den igen. Det kändes svårt att landa när så mycket kändes tillfälligt. Jag intalade mig själv om att känslan av obalans bara var tillfällig men nu i efterhand så kan jag se att den blev min vardag. 
 
Jag har ställt mig själv många frågor under denna period, och jag har ställt dem fram till idag. 
Vart är min inspiration?
Vart har min motivation och drivkraft tagit vägen?
 
Jag fick svar i helgen. Egentligen så har det delvis funnits i mig längre än så - men inte så klart och så tydligt som idag. 
 
I helgen har jag varit ensam då min sambo har varit bortrest, förutom ett kort uppehåll igårkväll när jag träffade några kära vänner. 
Ensamhet, tystnad, tända ljus, promenader, poddar, bokläsning och skrivande.. 
 
Det har varit helt, helt.. underbart. 
Missförstå mig inte - jag älskar att umgås min sambo, men jag hade också glömt hur viktig min ensamtid är. 

Jag har så långt jag kan minnas sökt mig till ensamheten stundtals. När jag var barn så gillade jag att varva leken med andra och mig själv. När jag var tonåring så gillade jag att hänga med mitt tjejgäng vissa dagar och att vissa dagar bara knyta på mina skor och vandra i skogen i timmatal. I min vardag som det ser ut nu så finns det inte så mycket utrymme för ensamhet, med bussåkande 3 /h dag till jobbet och träning på kvällen så är stunden för ensamhet i princip obefintlig. Helgerna är ofta bokade med något socialt som jag såklart uppskattar att jag har, men samtidigt så är saknaden efter de stunderna för mig själv enorm. Jag kräver dem för att må bra. Jag kräver naturen, skogen, lugnet, tystnaden.. Mina besök till Blekinge och dess vackra natur är alltid så tidspressade, ofta hinner jag bara vara där ett dygn innan tåget beger sig till Skåne igen. Det är för lite, min själ skriker efter mer.. 
 
Detta ger mig perspektiv. Vad är viktigt egentligen? Är det inte att man ska följa vägarna som gör en lycklig?
Jag har länge frågat, länge undrat varför det kändes som en del av mig var borta.. Nu vet jag. Jag känner en stor tacksamhet över att jag nu har svaret. 
 
Igår lyssnade jag på Sanna Lundells poddavsnitt i P3 Vinter. Hon har blivit en stor inspirationskälla för mig. Vilken kvinna, vilka otroliga insikter hon har. Hon är så ärlig och så djup. Hon sa att hon länge känt precis som jag skrev, att hennes motivation och inspiration var borta. Men varje morgon fick något hon länge drömt om att stiga upp och kämpa för hennes dröm. Hon ville driva ett stall med hästar, hästar som hon älskade. 
Min dröm är att bo i ett hus vid en skog och ha mer tid till sådant jag älskar, till mina intressen - för de får mig att växa och gör mig till den bästa versionen av Jonna som jag bara kan bli. 

Och jag vet att jag kommer dit en dag.

Ge aldrig upp era drömmar! Kämpa för dem varje dag, gör saker som leder till att du lär känna dig själv, det gör att du blir din bästa vän istället för din fiende. Du kommer tacka dig själv varje dag för detta. 
 
 
 
hittarecept.se

Kommentarer:

1 Amanda:

skriven

Jättebra text. Klokt!
Mvh
https://amandasminnen.wordpress.com

Svar: Hej Amanda!Tusen tack! :)
talandeord.blogg.se

Kommentera här: