helhet.blogg.se

Jag går längs den välkända grusvägen. Jag andas djupt och trots att det är december så dansar inte utandningsluften ut i form av dimma. Det känns konstigt, ovant. Jag går förbi det gamla parets hus med vita knutar, jag har hört att de är på äldreboende nu och att huset hyrs ut till en barnfamilj. Ännu en påminnelse om att tiden förändras och vi med den. Jag stannar och kollar på äppelträdet som växer på deras tomt. Jag ser att dess knoppar börjat växa ut i tron om att det är vår. Solen skiner men jag hör inga fåglar sjunga. Jag tänker på hur naturen anpassar sig efter klimatet. Jag tänker att jag har gjort precis detsamma. Anpassat mig, även om det har tagit tid. Varit en omställning. 

Även om år 2016 för det mesta har varit ett jobbigt år, så tror jag att det har varit nödvändigt för mig. Året har tvingat mig att inse att jag måste prioritera mig själv, även om det innebär att jag ibland måste säga nej till andra. Att jag ibland måste göra jobbiga val för att kunna växa som människa. Att jag måste utmana mig själv. Att det är okej att göra fel. Att livet inte alltid är fantastiskt. Att ett hjärta faktiskt kan gå sönder och läka igen. 

Året har fått mig att fråga mig själv vad jag egentligen vill, vad jag brinner för. Insikt och därefter självförverkligande. Där står jag nu. 

 

Går inte livet egentligen ut på att hitta sig själv? Och att vi egentligen behöver olika saker vid olika perioder i vårt liv?
Stöd. Ensamtid. Resor. Äventyr. Kreativa lugna aktiviteter. Sociat. Kärlek. Utmaningar. 

Vi kanske måste fortsätta hitta oss själva i olika perioder i vårt liv. Och våga hitta oss själva. Inte fastna i något som är ogynnsamt. 

 

 På kvällen sitter jag i soffan på nedervåningen med mina två vänner. Vi sitter med filtar runt oss och knaprar på rotfruktschips och dricker Ramlösa. Vi diskuterar vår oro för klimatet, vad kärlek är och slutligen så skrattar vi åt de egentligen väldigt dåliga scenerna i Scary Movie. Jag kände att här är jag i mitt esse, jag har folk runt omkring mig som utmanar mig i mitt tänkade, som hjälper mig att ifrågasätta och som möter mina diskussioner med respekt. Som får mig att växa. Och ha roligt. Och jag vet att någonstans i detta, och av detta, har jag hittat mig själv igen.