helhet.blogg.se

Jag knyter på skorna och ger mig ut på en promenad. 
Istället för att ta den vanliga rundan runt sjön så viker mina ben av mot andra vägar idag. 

Jag har förmånen att mina föräldrar bor kvar i staden jag växte upp i. 
I staden där mina små barnfötter tog sina första steg, där jag sade mina första ord och fick mina första kompisar. 
I staden där jag för första gången blev kär. I staden där jag hittade och skapade de första delarna av mig själv. 

Det finns många minnen här. Historia. Mina första kapitel i mitt liv är skrivna här. Mina första lärdomar i livet, som delvis har format mig till den jag är idag. 

 

Jag går först förbi den gräsplätt som tidigare varit mitt dagis. Det som sedan några år tillbaka är rivet. Men i mina minnen lever det kvar, de röda byggnaderna men vinbärsbuskarna utanför. Barnskatten, sandlådan, de regniga hösterna, vita och kalla vintrarna och de ljusa, levande vårarna. Jag minns det. 

Precis mittermot, över vägen ligger det som var min grundskola. Ekeryddskolan. Där jag brukade spela kula med mina kompisar på rasterna. Och hoppa hage. Fast jag gillade inte riktigt att hoppa hage - så jag spelade mest kula. 

Jag andas in sensommarluften och blickar ut över skolgården. Det är mulet och molnen ovanför mig är mörkt gråa och känns tunga. Även om det är mitt på dagen så är det mörkt som om det vore en sommarkväll. Minnerna sköljer över mig. Jag har kommit hit vid olika perioder med några års mellanrum. Jag vet inte riktigt vad det är som drar mig hit. Jag har aldrig planerat några av mina besök men det känns som om något inom mig drar mig till platsen men jämna mellanrum. Jag tror det är vid speciella tillfällen då jag behöver reflektera över livet, när jag behöver få perspektiv på saker och ting. Vid varje besök har jag varit vid olika faser i mitt liv. Och vad varje besök på denna skolgård så jag ser den resa jag gjort från när den unga Jonna som gick på skola där har gjort fram till den dagen jag står här i nutiden. Jag ser alla kapitel jag skrivit. Ofta ser jag nya saker - ord och meningar som jag tidigare missat eller kanske glömt bort med tiden. Det är precis som att åter läsa en bok som man tidigare läst men får nya synvinklar varje gång man läser den. Jag kan se mina framgångar och nedgångar så tydligt på denna plats. Jag ser helt enkelt livet så klart här. Jag minns hur jag gick på skolgården och filosoferade som barn. Jag tänkte mycket på framtiden och hur jag skulle vara som person när jag blev stor. Kanske en framgångsrik forskare? Eller någon som räddar utrotningshotade djur i Afrika? Jag har alltid haft stora planer för mig själv. Jag ville göra något stort, bidra till världen. Planer som senare kom att göra mig besviken, att känna mig otillräcklig stundtals. Jag minns att jag också kollade runt på skolgården på mina kompisar och undrade vart i livet de skulle vara när de blev äldre. Det är ganska så häftigt att se nu vilka människor alla har utvecklats till. Jag själv har lärt mig på vägen att mitt värde faktiskt inte sitter i mina prestationer, det sitter inte i det jag gör.. som jag trott nästan hela mitt liv. För jag ÄR ju inte vad jag gör. När jag kommer hit idag så påminns jag åter igen om detta.. för ibland glömmer jag det fortfarande. Det var kanske den meningen jag behövde läsa igen för att bli påmind om dess innebörd. 

Solen tittar fram bakom molnen och lyser upp skolgården. På ett ögonblick så kastas jag från mina minnen tillbaka till nutid, där jag står idag som 26-åring. Ännu en insikt slår mig, för bara en stund sedan, under de mörka molnen såg skolgården så dyster ut. Nu, med solens värmande ljus så ser den så levande ut. Precis som livet, där vissa perioder kan kännas dystra och mörka - för att sedan med tiden kan få ett nytt ljus och med det nya perspektiv. Något som visar att livet inte är en rak linje som endast ska bestå av positiva upplevelser, det är ju faktiskt så att de mindre positiva upplevelserna ger oss lärdomar och lär oss uppskatta det fina vi har i vårt liv.